onsdag 2 september 2009

Alex snart 6 år!

Snart är min första son 6 år.
Otroligt vad tiden går.
Vilken förmån att få bli mamma,
och inte till en kille utan två stycken.
Massor av kärlek, tålamod och att prata är min melodi
och att ge dom mycket av min tid,
inte nonchalera dom.
Att se dom för dom som dom är.
Det blev en konstig mening....
Jag tror ni förstår ändå.

På lördag är hans födelsedag,
då blir det presenter av mig och Jeff och mina föräldrar.
På söndag sen är det barnkalas.
Mest är det kompisar från hans gamla dagis,
och så några från skolan.
Det blir både flickor och pojkar.
Vilket är skoj.
Så tråkigt att så många barn bara leker med samma kön.
Emil leker med flickor med,
hans bästa kompis på dagis är en flicka som blev förtjust i han från start.
Dom leker hela dagarna.
Gullungarna.

LEGO är nummer ett på Alex önskelista,
helst den dyra polis staden som kostar nästan 1.000:-.
Den har vi inte råd med.
Hoppas han inte blir för ledsen bara.
Han pratar om den varje dag.
Ny cykel blir det från mormor och morfar.
Sen blir det ett kalas för släkt och vänner är det tänkt
om det går att ordna en tid som passar.

4 kommentarer:

Nenny sa...

Du skriver så kärleksfullt om barnen. Fint att läsa!

Blir kalaset som du trodde den 13:de? Ska försöka köpa lego till honom, men inte det stora, hoppas han blir glad ändå?!

Anna-Lena sa...

Tack! Sör du är som säger så.
Du är en anledning till att dom båda finns. :)
Du vet vad jag menar.

Jo, tror det.
Min kusin Lotta kan inte komma då dock, har mycket saker på helgerna.
Jobbar varannan också.
Har inte frågat andra Lotta med Viktor.
Ska ringa imorgon.
Spar kvitto om du köper LEGO,
för det börjar bli många nu
och så kanske han får flera nya med.

Sussa gott.

Anonym sa...

Hej en ny som hittat din blogg och läst den svenska delen i alla fall. Jag vet inte vad det är med din rygg men har läkarna gjort vad de kan med den? Jag hoppas att du har den styrkan att begära den hjälp de både kan och ska göra för dig. Är själv en s.k. smärtpatient som "farbröderna"doktorerna har hjälpt till att jag har den smärtan jag har nu men de hjälpte mig under tiden att det blev nervskador skulle både de och jag varit lite mer uppmärksam på. Men nu så är jag RÄTT smärtfri om man så kan säga men jag går på metadon vilket många säger nej till men varför säga nej när man kan bli bra eller i alla fall bättre. Jag tar hellre metadon än att har smärtor som säger att mitt liv är över. Inte orka varken det ena eller det andra för smärtor gör än både trött och irriterad det vet du nog så jag beundrar dig som har två rätt små barn du är duktig och så duktigt av dig att komma på att ligga och virka det skulle inte jag kunna (tror jag). Jag kommer att titta in till dig igen för att höra hur du har det. Fina foton har du också. Kram Christina

Anna-Lena sa...

Hej igen Christina!
Har du också någon blogg du skriver i?
Jag har nog provat det mesta under åren, även morfin medicner, operationer, akupunktur mm.
Men inget hjälper tyvärr.
Har haft det svårt med min rygg sen 1983, många år det och mycket man missat.
Men min inställning till livet är, att njuta av det man kan njuta av.
Inget blir bättre av att tycka synd om sig själv.
Tog en del år tills jag kom till den inställningen.
Tack för din omtanke.